Galningar med mjäll på
axlarna har tagit makten
Med internet skulle vi få bättre demokrati och mer upplysning. På sätt och vis är det sant, men det är också sant att kufen med stirrande blick, mjäll på axlarna och den orubbliga övertygelsen att EU är en förlängning av Hitlers politik fått skrämmande inflytande.
Jag kom att tänka på det när jag var på en trevlig glöggfest nyligen och träffade en vettig och samhällsengagerad kvinna, en alldeles normal kvinna med normalt arbete och normala mittenåsikter. Efter en stund sa hon:
– Ni journalister får väl inte skriva allt? Vad är det ni inte får skriva om?
Jag mindes en god vän till mig som var på middag med sina grannar. Det var alldeles normala grannar, stabil medelklass, bra inkomster, självklara demokrater. En bit in i middagen sa hustrun:
– Pressen mörkar och skriver inte hela sanningen.
Som belägg för det tog hon fram mobiltelefonen och visade sajten Fria Tider, en högerpopulistisk tidning med rubriker som ”Rektorn bortförklarade tafsningarna: ’Pojkar är pojkar’ – sen våldtog Ali sin klasskamrat på skolgården” och ”Utvisades men fick stanna och våldta ändå”.
Min väns granne ansåg att Fria Tider ger en annan bild av samhället än Dagens Nyheter, vilket onekligen stämmer, och att man kan lita på den ena lika mycket som den andra.
Jag insåg där jag satt med den vettiga kvinnan att trollen på nätet inte bara är ett hot mot ett enstaka barn, som när de gav sig på den mörkhyade pojken i Åhléns reklam, eller mot Åhléns, ett av Sveriges stora och viktiga företag som plötsligt och panikartat under trycket från den digitala pöbelhopen tog bort bilden av det mörkhyade barnet.
Att det var en begränsad mobb var klart från början. Åhléns uppger att det flöt upp 500 hatiska inlägg på varuhusets Facebooksida. 200 kom nästan samtidigt vilket gjorde det uppenbart att det var en organiserad kampanj. Den antirasistiska tidningen Expo avslöjade några dagar senare att en del av hatkampanjen organiserades i den högerextrema, slutna Facebookgruppen ”Ordet är fritt”.
Ingen vet hur många verkliga människor låg bakom dessa 500 inlägg. 500? Eller kanske bara 25 som opererade med falska identiteter?
Inte ens det faktum att en liten grupp rasister lyckas kidnappa offentligheten för ett par dagar – hatkampanjen blev ju det allmänna samtalsämnet – är riktigt oroande.
Vi har ju vana vid att hatets och illviljans kolportörer bemäktigar sig nätet i den meningen att de kan sätta in attacker när som helst mot vem som helst av oss. I den meningen regerar pöbeln och sprider osäkerhet och rädsla.
En person som fått utstå många attacker på nätet är Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning, en myndig man med skägg och fluga som skriver initierade kommentarer om högerextremister och Rysslands agerande. Således har han länge varit måltavla för hatkampanjer på nätet och blivit kallad krigshetsare, svin, avlönad av judar och annat.
Det finns en sida på Facebook som heter ”Anti–Euromaidan Sweden”. Det är en sådan där sida som kallar Ukrainas regering nazistisk och som anklagar kritiker av Putin för att vara russofober. På den sidan beskrev en man i Ångermanland, en till synes vanlig man med ett vanligt arbete, Oksanen som pedofil:
”Vet ni att Patrik O suttit inne sex månader för pedofili för 7 år sedan”.
Den där mannen hade tidigare skrivit saker som ”XX (ett kvinnligt namn) säljer inte sex vad jag vet men hon är Prostituerad inom journalistiken”, ”När våran högste slutar med politiken då kan man ge han en riktig pungspark” och ”Wallström ska inte säga nåt ang Ryssland… Hon kan suga av sina Män från Washington”.
Sådant där är ju mer eller mindre vardagsmat på nätet men påståenden om pedofili är klockrent förtal. Oksanen polisanmälde. Eftersom skribenten i Ångermanland skrev under eget namn var det lätt för utredarna att få tag i honom.
I ett förhör den åttonde september i år erkände mannen. Han sa att Oksanen är en Rysslandshatare av stora mått. På frågan vad mannen ville uppnå med sitt inlägg ställde han en motfråga:
”Vad vill Oksanen uppnå med sina inlägg? Jag vill väl inte uppnå mer än vad han vill uppnå.”
Den här mannen skrev kommentarer under eget namn i ett offentligt forum och därför vore det inget konstigt om Aftonbladet publicerar hans namn. Men fattade han vad han gjorde? Vem är han? Agerar han på eget initiativ eller går han någons ärenden?
Jag ringer till honom för att försöka förstå bättre men han stänger av telefonen när jag frågar varför han kallade Oksanen pedofil.
Det intressantaste med den här mannen är hans förklaring i polisutredningen: jag vill väl inte uppnå mer än vad Oksanen vill uppnå. Det är typiskt för nedskitningen av det offentliga samtalet och föraktet för fakta på en arena som – teoretiskt – gör det möjligt för envar att finna all världens kunskap. Tyckande och framkastade påståenden och anklagelser får lika stor betydelse som noggranna undersökningar och initierade bedömningar.
De som agerar på internet i syfte att sabotera det offentliga samtalet, sprida desinformation, förvirring, hat och rädsla brukar kallas troll. Forskaren Ben Nimmo, knuten till Natos högsta beslutande organ Atlantrådet, har ringat in fyra tillvägagångsätt som är gemensamma för trollen, oavsett om de är individer, ingår i aktionsgrupper eller är betalda av någon makt:
1) Avfärda och förolämpa dina meningsmotståndare.
2) Förvräng fakta du inte gillar. Det tvingar din motståndare att svara och försöka ställa tillrätta, därmed har du initiativet.
3) Distrahera. Om någon, som Patrik Oksanen, kritiserar Rysslands annektering av Krim – anklaga honom för att vara russofob.
4) Skräms. Vem är inte rädd för att kallas pedofil i offentligheten?
Troll fanns även före internet, men då var det konstiga figurer som ringde hotsamtal till tidningarna, skrev vansinniga insändare som sällan publicerades eller, som det märkliga Europeiska Arbetarpartiet, stod utanför NK och påstod att Olof Palme var CIA-agent.
Få brydde sig. Trollen var personer som delade ut illa skrivna alster med dåligt tryck på billigt papper. Någon, föreställ er en person med fläckig kofta, tovigt hår och mjäll på axlarna, hade kanske en bokhandel i ett nedgånget hyreshus där hyran var nästan noll. Få köpte böckerna som lockade med löften om DEN HEMLIGA SANNINGEN OM PALMEMORDET eller liknande.
Strax efter valet av Donald Trump i USA befann jag mig i en pantbank i delstaten West Virginia. En av karlarna i affären sa att han inte litade på politiker – de bara ljuger, alla är likadana – och att han nog visste vad som pågår. Till exempel att varje gång man startar partikelacceleratorn vid det berömda laboratoriet CERN i Schweiz bildas ett band av olyckor och naturkatastrofer runt världen. Det hade han lärt sig på nätet.
På nätet är alla jämlika. På nätet kan en främlingsfientlig och hetsande tidning se nästan likadan ut som en normal nyhetstidning, på nätet kan de paranoidas och hatfylldas viskningar och rop bli lika spridda som den mest aktingsvärda professors. På nätet finns allt, och därför kan myten att etablerade medier undanhåller Sanningen få fäste.
– Ni får väl inte skriva allt ni vet? säger den trevliga kvinnan på glöggfesten.
Jag förklarar för henne något om pressetik. Om jag hade känt till förtalet av Oksanen då, kunde jag ha nämnt det och förklarat att det vore formellt rätt att namnge mannen som förtalar men nog ändå fel för att det är en privatperson som kanske inte riktigt förstod vad det innebär att publicera sig.
Kvinnans fråga visar att trollens världsbild har vunnit inträde i det offentliga medvetandet. En förskjutning av verklighetsuppfattningen som nu blivit officiell sedan Donald Trump utnämnde Steve Bannon till sin chefsstrateg. Bannon ledde tidigare den högerpopulistiska sajten Breitbart: det vore som om Stefan Löfven skulle utnämna redaktören för Avpixlat till en av sina viktigaste rådgivare.
Trollen har redan förändrat vårt samhälle.
De stora tidningarna har tvingats ta bort kommentarsfälten under artiklarna eftersom de kidnappades av rasister.
En reporter som Niklas Orrenius på DN utsattes för förföljelse sedan han berättat vem som i verkligheten var den framgångsrika skribenten Julia Ceasar på nätet.
I maj spreds en falsk DN–sida på nätet som påstod att Carl Bildt i vid ett inoffiellt möte i samband med kungens födelsedag ville starta en ny organisation för att bekämpa EU-skeptiker.
Förra året spreds ett falskt brev i vilket svenska justitiedepartementet lovar Ukrainas regering att undertrycka uppgifter om underförstått nazistiska krigsförbrytelser i landet.
I Ryssland finns trollfabriker som ska sprida Putins budskap och sabotera vettiga samtal på nätet.
Högerpopulister och nazister når ut med sina budskap i en omfattning som nog ingen kunde fantisera om för några år sedan.
Listan kan göras hur lång som helst, och även om det jag räknar upp är strunt så är det strunt som griper in i våra liv. Även en falsk nyhet påverkar oss. Även en lögn som snabbt dementeras påverkar oss. Hatkampanjen mot ett mörkhyat barn på nätet påverkar oss. Ty allt detta stjäl vår uppmärksamhet och avleder vår energi och bryter ner vår motståndskraft. Hundra lögner avslöjas men den hundraförsta får fäste.
– Upprepas en lögn tillräckligt ofta blir den en sanning, säger Fredrik Konnander, chef för en avdelning med beteckningen ”bemötande informationspåverkan” på MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Dess uppgift är att upptäcka och motverka informationspåverkan från främmande makter. Arbetet började när Ryssland ockuperade och införlivade Krimhalvön.
Men vad är främmande påverkan, till exempel från den omskrivna trollfabriken i St Petersburg, och vad är inhemska troll? Vad är ursprunget till hatattackerna mot en skribent som Patrik Oksanen?
I den fysiska världen är det lättare att se och bedöma hot: Stormakten X bygger upp sina styrkor, stormakten Y förflyttar örlogsfartyg till Östersjön…
Hur bedömer man vad som är normala opinionsyttringar, påverkanskampanjer, tokiga privatpersoner, beräknande troll, kriminella handlingar eller krigshandlingar?
De jag talar med på MSB i Karlstad och Försvarshögskolan i Stockholm använder mer dramatiska uttryck än jag hade väntat mig.
– Den västerländska demokratin är hotad, säger Fredrik Konnander.
– Vi befinner oss i krig redan. Det pågår enormt mycket cyberattacker och påverkansoperationer, säger Erik Biverot, överstelöjtnant, cybersäkerhetskoordinator och lärare på Försvarshögskolan.
– Vår demokrati är i fara. Det handlar inte om Ryssland eller Daesh (IS), det handlar om att debattklimatet förorenas av extremt ytliga, kortsiktiga uttalanden, säger Björn Palmertz, senioranalytiker på Centrum för assymetriska hot och terroriststudier på Försvarshögskolan.
Demokratin bygger på saklig diskussion där medborgarna är hyggligt insatta i ämnena, påpekar Palmertz. En förutsättning för demokratin är saklig journalistik, fungerande skola och att medborgarna känner sig sedda.
Vad sker när debatten blir allt hätskare, allt mer polariserad, när kontraktet medborgare–stat inte längre kan tas för givet?
– Jag är orolig, säger Palmertz. Det är bara att titta på utvecklingen i Europa och framväxten av populistiska rörelser vars åsikter påminner om sådant som lett till krig tidigare.
Så vad ska vi göra?
– Vi måste återta demokratin, säger Mikael Tofvesson, chef för enheten för omvärld och beredskap på MSB.
Trollen förvrider händelser, blåser upp, förskjuter världsbilden, hotar, ärekränker.
– De enda som kan skydda medborgarna, det är medborgarna själva, säger Tofvesson.
Den unge och begåvade journalisten Jack Werner var med och startade sajten ”Viralgranskaren” som avslöjar myter på nätet. Han vill ha grundläggande undervisning i journalistik för elvaåringar. Det ska på sikt ge medborgarna bättre verktyg för att agera på och hantera nätet.
Även Fredrik Konnander på MSB talar om ett långsiktigt bemötande, att befolkningen måste utbildas för att kunna hantera informationsmängderna på nätet. Källkritik.
Mikael Tofvesson efterlyser en ny typ av etik. Solidaritet. Att vi hjälper den som råkar illa ut.
– Precis som vi vill försvara vårt land ska vi vilja försvara nätet också.
I så måtto var reaktionen på attacken mot den mörkhyade Lucian exemplarisk. De 500 hatkommentarerna besvarades med tiotusentals kärleksbudskap.
Det är bra. Det är rörande. Men i långa loppet går det inte att förlita sig på allmänhetens goda vilja. Hur ser den ut om fem år, om vi har lågkonjunktur, upplopp i förorterna och marscherande högerextremister som ska försvara den ariska rasen? Varje samhällsbygge kräver lagar, regler och verktyg för att upprätthålla dem – kallt stål.
Vi är i början av att bygga upp en ny värld. Vi kan inte låta trollen ta makten.
